HIV och adoption

Vi fick ett brev för ett tag sedan och trodde det var kallelse till Avd B76, men istället var det en inbjudan till hivskolan för barnens del.

Så här står det bland annat: "Hivskolan är till för alla hivinfekterade barn i Sverige. På hivskolan , som är upplagd som en tredagars lägerskola får du lära dig mer om hiv och lära känna andra barn som är i samma situation som du.Dagarna kommer att vara fyllda av både utbildning och lek,information,samtal,film och andra aktiviteter som berör ämnet att vara ung och leva med hivinfektion.Alla barn som deltar har hiv. De vuxna som är ledare för hivskolan arbetar med barn som har hiv på Karolinska Universitetssjukhuset i Huddinge."

Vi önskar verkligen att våra barn ska åka, men de vägrar totalt. Vi har erbjudit oss att åka med till Stockholm och vara där under lägret men de vill ändå inte. Jag vet inte hur bestämd jag och maken skall vara med att de måste åka.Vi funderar starkt på att köra över dem och tvinga dit dem men vilken känsla kommer de då att ha inför lägret? Vilket förhållande kommer de då att ha till sin blodsmitta om vi tvingar dit dem? 

Vi har haft långa diskussioner, jag och maken, fram och tillbaks, och varje gång vi för lägret på tal blir det blankt nej från barnen. Jag kan på förstå dem, Marcus har en tävling den helgen och Sara är med i en turnering, och de vill vara med sina kompisar och sina lag istället. De vill inte vara avvikande och åka på ett läger som man inte kan prata om med vem som helst och när som helst. Har ni tips och idéer på hur vi kan göra och förslag på vad som är rätt för deras del, ge oss lite tips!

Jag och maken tycker att det i det långa loppet är bra att de åker iväg och får chansen att lära sig mer om sin blodsmitta och att det borde vara nu. Vi har till och med försökt att muta dem, men inte ens det fungerade:-)

 När jag har läst kallelsen förstår jag att det inte direkt tilltalar barn:-) Språket är högtravande,som att de riktade sig till en vuxen.Av de saker som står uppräknade där, finns i alla fall en sak, som avskräcker min son och det är ordet samtal. Han avskyr dessa samtal med kurator och läkare på Huddinge, övriga undersökningar och provtagningar, tycker han är helt OK. Han förstår inte varför de vill veta saker om hans privatliv och varför han ska prata med dem om det.Dottern älskar dessa samtal och sitter gärna länge och pratar om allt:-))

Ett nytt år att se framemot och det är alltid spännande. Jag har redan börjat längta efter vårvintern med allt vad det innebär av skidåkning till fjälls, pimpling och skoterturer i omgivningarna. Nu har vi blivit friska allihop och njuter av jullovet. Spelar TV-spel långt in på nätterna, sover länge,är ute mycket och sedan är det ju massor utav sport förstås.......

Tyvärr är ju inte vädret det önskvärda här i norr utan det är milt,ovanligt milt för årstiden.Vi har till och med varmast i Sverige:-) Det har blåst rejält.

Jag vill önska er alla Ett Gott Nytt År!