HIV och adoption

läste om Andreas Lundstedt som nekas inresa till USA för att han har hiv. Vet de fortfarande inte hur det smittar?? Vart finns det humanitära i landet USA?

http://www.aftonbladet.se/nojesliv/musik/article2297021.ab

Läste sedan en som bloggat om artikeln och där sprudlade det av fördomar och annat skit och då gör det ont inombords i mitt mammahjärta! Är det sådant de skall möta som vuxna människor? Jag vill ta fram stora vingar och stoppa in dem där och skydda dem för allt omt under resten av deras livstid.Jag vill inte att de ska läsa och förstå vad som skrivs och vad vissa människor kan tycka om hivpositiva.

Idag blev med andra ord en deppardag! Jag borde egentligen arbeta på mitt examensarbete men arbetslusten gick ur mig totalt!

http://www.ltu.se/nyheter/d4162/1.37515

Jag önskar att det inte bara är studenter som jobbar med detta tema utan att alla som går i skolan skulle få fundera över fördomar.Fördomar kan ju handla om mycket,det kan ju handla om handikapp och olika bokstavskombinationer,eller hudfärg eller allt i en enda sammanblandning men på olika sätt utifrån den nivå som barnen befinner sig på.

Det handlar om hur vi svenskar tror att hiv/aids sprids och är en sifoundersökning:

http://www.actionaid.se/press/pressreleaser/2007/071122

Det fanns fler intressanta artiklar om hiv/aids på den sidan och jag blev berörd när jag läste och begrundade.

Sonen är ett stort fans till Brolle Jr och nu med alla turer som varit runt Körslaget och en massa knäppa SMS från TV4-chefen var vi tvungna att rösta på Brolle och hans kör.Jag är glad att de har bra förebilder och en snygg,skönsjungande Bodensare ihop med en massa andra Bodensare gör ju inte saken sämre. Lokalpatrotismen frodas...........även om vi nu inte precis är Bodensare:-)

Annars har barnen just nu TV-noja upplever jag.De skall se på diverse dokusåpor som Rent Hus,Lyxfällan,Talang 2008 och Körslaget för annars är man ute ur världsbilden, enligt dem, i skolan och bland kompisar.Från att ha kollat på Bolibompa och varit nöjda med det, är det numera Bobster och alla dessa andra TV-program och det tar så himla mycket tid från våra gemensmamma aktiviteter att jag håller på att bli tokig.Hur kunde det gå så fort??De har ju knapppt varit intresserade av TV förut och nu dominerar det vår tillvaro när vi är hemma.

Sara håller på att kämpa på med sin berättelse om att vara hiv-positiv och hur hon upplever det,men det tar tid för henne att formulera sig.Hon förstår dessutom inte vad det är som är så speciellt med det och frågar mig ofta om det. Som mamma försöker jag att förklara att det är ovanligt fortfarande och att människor inte vet så mycket om hiv och hur det är att leva med det.

handlade om att vara hiv-positiv: http://www.ttela.se/?article=38513

Annars är allt bara bra i vår familj just nu,en helg i lugnets tecken efter alla utflykter.Det kan ju vara bra och att röja i bråten man har här hemma och få lite städat.Sara och Marcus läser Kalle Anka och yngsta dottern stack iväg till en storkusin ett par timmar och jag sitter framför datorn.Makan slöar med en film och vi gör ingenting med andra ord:-)

Själv sitter jag fortfarande i morgonrock och funderar på att slänga mig ut på promenad, men just nu känns det inte alltför frestande: -1,småsnöande i luften och grå himmel.Promenad blir nog dagens familjeaktivitet så småningom efter en långsam start på dagen,med sen frukost och skön sovmorgon.

är att leva i ett kaos ibland. Idag är en sådan dag när jag fnissar för mig själv, för jag inser att mina barn håller på att bli stora.

I morse tog jag fram bröd ur frysen, samt köttfärs som vi skulle ha till kvällsmat. Mina barn skulle iväg på träning och har fikat mellanmål när de var ensamma hemma.De är kvicka i tanken och har gjort hamburgare av köttfärsen och ätit upp allt.:-))Kvar fanns bara byttor,smulor och en ketchupflaska samt en odiskad stekpanna och inte en enda unge.

Nu funderar jag på hur jag skall göra, uppmuntra eller muttra, det är frågan.Jag är glad över att de kan fixa mat, men de skall städa efter sig och samtidigt är jag förbaskad över att de ätit upp köttfärsen som vi skulle ha till kvällsmat, men ändå, jag skrattar gott när jag sitter här.Det är svårt att veta vilket ben man skall stå på när man är förälder.

Kanske jag bara dukar kvällsmat till mig och maken vid matsalsbordet? Det går inte att sitta vid köksbordet,eller skall man bara vara schysst mamma och duka bort,diska och fixa smulorna? Vad är det bästa i det långa loppet? Eller ska jag göra en kvällsmat som jag vet är långt ifrån favoritmaten och som de kan få knorra lite över?

Mina älskade ungar de ger en bryderi ibland:-)

Jag njuter, vi verkar få en lång vårvinter, kan det vara ljuvigare:-)Vi har varit och åkt slalom samt tillbringat några dagar hos mina föräldrar med pimpling,skoteråkning och vidunderlig fjällutsikt.

Jag är glad att vi kan njuta av friluftsliv och sol och ungarna är helnöjda med att grilla och åka skidor.Vi gjorde tävlingsbanor på utflykten och sedan körde vi stenhårt, en sorts 10-kamp och stolt segrare var Sara.Hennes kondition är verkligen god och jag blir glad när jag märker det för det är ju livsnödvändigt,eftersom hon inte medicinerar, att skapa förutsättningar så att hon håller sig frisk.

Annars var jag in och kollade hos en adoptionsorganisation och hoppades få se att de två töser som söker föräldrar, hade fått det, men så var inte fallet.Jag sörjer för deras skull,tiden går och de skulle behöva en ny familj.

http://www.newsdesk.se/pressroom/polarn_o._pyret/pressrelease/view/barn-designar-foer-polarn-o-pyret-205252

Hittade två intressanta artiklar på HIV-Sverige idag när jag kikade in där.Denna att Polarn och Pyret stödjer hiv-positiva samt en artikel om en ny generation som har växt upp med HIV.

http://www.rfsl.se/?p=3815&aid=11035


Det ger hopp och framtidstro och det behöver de barn som växer upp i skuggan av hiv.