HIV och adoption

I veckan kom kallelsen till Huddinge sjukhus och nu fick vi tid på skolavslutningsdagen, men som tur var kunde vi byta den. Vi reser med nattåget mot Stockholm på kvällen för vi fick en ny tid första dagen på sommarlovet. Det blev väldigt bra för människor i vår omgivning vet ju att vi brukar fira in sommarlovet med en tripp till Stockholm,anledningen är okänd för de flesta eftersom vi brukar planera in lite olika semestermål och kusinbesök. De tror att vi har det som årlig semestertradition och det är väl sådana legitima skäl som vi försökt att skapa för att hålla sjukdomen okänd för de flesta i omgivningen

I år ska vi ägna tid åt att besöka lite olika museer och utställningar som finns på önskelistan, bo på Plätthotellet och kanske göra ett besök på Gröna Lund. Är inte min favoritplats precis men ungarna gillar det:-) Vi har bivit erbjudna att bo på Ronald Mc Donalds hus, men där bor föräldrar med sjuka barn och som har behov av att prata om sina barns sjukdomar och det har inte vi. Vi har gjort det en gång men sedan har vi bett att få bo på patienthotellet efetrsom ingen frågar vad som är fel på ens barn då. Vi undrade hur många rädslor våra barn blodsmitta skulle väcka hos föräldrar där?  Vi ville inte veta.

Det är jag som är Sara! Och jag har blodsmitta eller hiv som det också heter. Jag lever ett normalt liv förutom att jag måste åka till doktorn en gång i kvartalet. Jag håller väldigt mycket på med sporter och musik. När jag är hos doktorn så brukar dom prata med mig och mina föräldrar sen så tar jag sprutor så att dom kan kolla hur mycket virus jag har i kroppen. När vi ändå är i Stockholm så brukar vi göra något roligt till exempel, så brukar vi gå på Gröna Lund på sommaren ibland har vi varit i slottet. Två gånger har vi åkt med Finlands båten och till Estland på kryssning. Jag går i skolan som andra barn gör och jag har många kompisar. Jag tycker inte att man ska vara rädd för blodsmitta, man är faktiskt en normal människa.

Jag är glad att jag lever för om jag skulle bo i Afrika, Ryssland eller i Asien så skulle jag kanske vara död nu. Jag tycker det är synd om dom barn som har blodsmitta och som inte får nån sjukvård och inte får några föräldrar som kan adoptera dom, för att dom har blodsmitta.

Själv mår jag bra och har sjukvård och jag är lycklig som lever ett bra liv med kompisar,en syster,en bror och mina föräldrar.

Isflaken guppar på havet och det finns bara en och annan snöhög kvar här. Själva har vi varit på Cypern en vecka och njutit av sol och bad. Underbart skönt i alla fall. Våra barn är sommarbruna och vi ser mer rödkokta ut även om nyansen börjar skifta mer åt brunt här också:-) Det är bekvämt att resa hemifrån och roligt ,för alltid lär man känna någon ny familj som bor i  vårt närområde.Vi har haft det toppen och även om det inte var speciellt varmt i havet är det betydligt varmare än de iskalla fjällsjöar som finns här. Ungarna badade från morgon till kväll i havet och vi åt gott njöt av solen och värmen. Nu orkar vi vänta på sommaren som tagit stormsteg när vi varit borta.

Annars är allt lugnt här, alla friska och pigga och nu rullar vardagslivet vidare fram till sommarlovet. Två av ungarna ska åka till mina föräldrar och en ska på konfirmationsläger på annan ort  när det blir sommarlov. Vi har visst inte förstått att de börjar vara stora och att det är så här det kommer att bli i framtiden, man får ett par veckor på tu man hand igen.

Även om man jobbar känns det som lyx när man upplever tystnaden.Redan förra sommaren upplevde vi det, men då var vi inte förberedda på det, vilket vi är nu. Vi suger på karamellen: om några veckor ska vi vara två:-))Det är konstigt att man kan längta efter det när man längtat efter sina barn så länge som vi gjorde. Dubbla känslor rent av....