Hittade också en intressant artikel om adoption

från Sydafrika som jag blev berörd av....

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_2117101.svd

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_2117695.svd


Sedan har jag sett att de återigen söker föräldrar till två små barn på adoptionsorganisationens hemsida, två barn som har hiv. Jag hoppas att de också får föräldrar i Sverige!!!!!

Lite nya intressanta artiklar om hiv

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_2121685.svd

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_2121687.svd

Hittade en intressant artikel om

en man som drabbats av leukemi och som var hivsmittad sedan 10 år tillbaks. Efter en benmärgstransplantation fanns inte viruset kvar i kroppen. Vilka förhoppningar det ändå ger, gissa om jag önskar att mina barn skulle få prova det. Allt som skulle kunna trolla viruset ur deras blod, skulle vara som att vinnna högsta vinsten i ett miljonlotteri varje dag !

http://www.op.se/parser.php?level1=2&level2=2&id=971247


Det betyder bara att jag önskar att det fanns ett botemedel, precis som för andra sjukdomar!

Lite sorgsen idag och förbannad

Jag hade en diskussion med min syster häromdagen.Hon har fortfarande en rädsla för att mina barn skall smitta hennes barn.Tänk om.... det händer en trafikolycka, tänk om det kommer blod på hennes barn , tänk om de pussar henne...och om hon blev smittad vore det oförlåtligt. Gissa om jag känner mig trötta och matt....Det betyder enligt henne, att hon tycker om mina barn, men att hon är rädd. Hur skall jag få andra att inte känna rädsla, när jag tydligen inte informerat på rätt vad gäller min syster? 

Vi lever med barnen och har ett barn som inte har hiv och vi har inte blivit smittade.Ett barn som kom efter många års väntan och längtan, det allra käraste vi hade och vi vågade låta förnuftet råda,varför kan inte hon göra det? Att se bortom rädslan och fördomar ?

Jag har nästan ingen lust att träffa eller umgås med henne fortsättningsvis och som det är nu kan hon dra åt helvete.....men vi håller väl skenet uppe. Fortfarande efter så många år och hon är rädd? Hur kunde vi bli så olika och se så olika på livet?Hur kunde vi bli så olika rädd för saker och ting?

RSS 2.0