Vågar man trots HIV?

När jag blev förälder till mina barn sökte jag information om hur det var att leva med HIV i familjen utan att själv vara HIV-positiv.Vilka krav ställdes på mej, vad kunde jag förvänta mej och hur blev man smittad? Kunde någon av oss andra som bor i familjen bli smittade? Kunde vårt älskade längtansbarn som vi redan hade bli smittad? Fanns det risk för det barnets liv?

Jag sökte information på nätet men hittade mest information om vuxna, en gammal skrift som var omodern när jag läste den och nu till slut efter många år har jag bestämt mej för att skapa en blogg som handlar om HIV ,föräldraskap och adoption.Detta för att jag har märkt att det finns vuxna som funderar på att adoptera barn med HIV och att de brottas med samma frågeställningar som jag gjorde.

Jag brukar försöka bedriva upplysning på olika adoptionssajters diskussionsforum men nu har jag bestämt mej för att försöka ge upplysning här istället.Kanske leder det till större öppenhet om HIV?Kanske leder det till att allmänheten får en annan syn och att vi slipper alla dessa braskande rubriker från tidingarna om galna HIV-positiva människor.

Välkommen till min nya blogg!

Jag och min make har en alldeles underbar familj som numera består av 3 barn,där två av barnen som vi har adopterat lever med hiv.Vi visste redan från början att de var hiv-positiva och genom det fick vi ta ställning till olika saker vad gäller livet.

De har ett annat etniskt ursprung men är adopterade inom Sverige. Nu vill jag beskriva vårt vardagsliv i en familj där det finns barn som lever med HIV. Min förhoppning är att fler skall våga ta steget att adoptera barn med HIV, för de behöver verkligen en familj.Här i Sverige kommer de att leva med sin sjukdom och dö med den, inte av den.I många länder kommer de inte att ha en chans.

Det är Sara och Marcus som är hiv-positiva i vår familj, Rebecka som är det av våra barn som inte är det och jag heter Maria och min make heter Per.

Dessa uppgifter är naturligtvis fabricerade och jag tar mig friheten att ändra på uppgifter om vår familj för att vi inte skall bli igenkända,utan kunna behålla vår anonymitet.Det som inte är fabricerat är det som handlar om barnens blodsmitta,sjukvården och bemötanden som vi får där.

Nyare inlägg
RSS 2.0