HIV och adoption

Jag och maken gick promenad efter stranden idag,han har återvänt hem till Sverige från en tjänsteresa.Sonen var och tränade fotboll och vi njöt lite vuxentid tillsammans samt att vi kunde samtala ostört och utan lyssnande barnaöron.

Läste lite inlägg idag på Familjeliv och blir lite sorgsen när de tror att barn med hiv är så annorlunda och speciella,samt svårt sjuka.Det är som om de vore en speciell sorts barn från yttre rymden. Jag tror att jag har de friskaste och piggaste barnen i världen:-))De är nästan aldrig hemma från skolan och är ytterst sällan sjuka.

Nu tränar de i och för sig och sover gott om natten,äter hälsosam mat och har ett förutsäjbart liv, samt en familj som älskar dem mest av allt i hela världen.Det kanske ger dem en bättre hälsa, men de har god kondition trots sin hiv,och deras goda kondition syns inte minst på fotbollsplanen när sonen tränar.Han kutar fram och tillbaks och tycks orka hur mycket som helst,de andra står stilla i jämförelse.

Nästa helg skall vi på orienteringstävling och det skall bli väldigt kul,helgen därpå skall jag och maken åka på orienteringsläger med våra barn.Vi är med för att vi inte vill informera om blodsmittan, samt att det är roligt att hänga med ungarna.Vi är ju så himla stolta över dem!!!