Nu startade livet
Uppbrott,sjukdom och flytt trots det stod livet inte stilla.Snart var det jul och Rebecka berättade om julen för de andra två: om tomten,julklappar som var paket och goda kakor.Tillsammans bakade vi pepparkakor,gjorde pepparkakshus och tog verkligen tillvara dagarna.Språket tog fart hos Marcus och mer och mer hörde vi hans pärlande skratt när de lekte.Sara återhämtade sej långsamt och hon sörjde alla sina förluster hon gjort.
Det var svårt för Sara för hon och Marcus hade bott för länge på barnhemmet och blivit bortskämda av all personal där som ömmade för sina små skyddslingar i all välmening.De hade hjälpt barnen med allt:Sara bara stod och väntade med armarna utsträckta när det var dags för påklädning. Hon var dock 5 år så det var dags att träna det,liksom att man åt vid måltiderna.Hon och Marcus hade fått äta mycket mellan måltiderna på barnhemmet,ofta hade de fått fika med personalen och var vana med mycket frukt,kakor,choklad,smörgås och läsk vilket gjorde att de sällan var hungriga vid måltiderna och åt klent då och fick nytt mellanmål.Allt detta hade gjort att Sara och Marcus hade många hål i tänderna och vi hade en lång tid med tandläkarbesök inbokade.Det var många telefonsamtal under denna tid och socialtjänsten hade varit på två besök för att kolla hur det gick.
NU var ju livet annorlunda med krav om påklädning,mat på regelbundna tider och vuxna som sa Nej och det var inget som Sara var lycklig över:Hon grät och längtade efter barnhemmet där man fick äta godis,titta på TV och film när man ville och där vuxna hjälpte henne.Vi var dumma,Marcus var dum och Rebecka var dum.
Det var svårt för Sara för hon och Marcus hade bott för länge på barnhemmet och blivit bortskämda av all personal där som ömmade för sina små skyddslingar i all välmening.De hade hjälpt barnen med allt:Sara bara stod och väntade med armarna utsträckta när det var dags för påklädning. Hon var dock 5 år så det var dags att träna det,liksom att man åt vid måltiderna.Hon och Marcus hade fått äta mycket mellan måltiderna på barnhemmet,ofta hade de fått fika med personalen och var vana med mycket frukt,kakor,choklad,smörgås och läsk vilket gjorde att de sällan var hungriga vid måltiderna och åt klent då och fick nytt mellanmål.Allt detta hade gjort att Sara och Marcus hade många hål i tänderna och vi hade en lång tid med tandläkarbesök inbokade.Det var många telefonsamtal under denna tid och socialtjänsten hade varit på två besök för att kolla hur det gick.
NU var ju livet annorlunda med krav om påklädning,mat på regelbundna tider och vuxna som sa Nej och det var inget som Sara var lycklig över:Hon grät och längtade efter barnhemmet där man fick äta godis,titta på TV och film när man ville och där vuxna hjälpte henne.Vi var dumma,Marcus var dum och Rebecka var dum.
Kommentarer
Trackback
