Det var länge sedan jag verkligen skrev något privat

Jag funderar ofta på vad som gör skillnad i mitt liv och mitt föräldraskap. Ja, inte är det hiv i alla fall:-)

Vi har tre underbara barn, var och en unik och vi lever ett alldeles vanligt liv i en småstad. Det som skiljer oss en aning är väl att vi har varit ofrivilligt barnlösa och bildat familj genom att adoptera våra barn istället. Idag har vi två barn som lever med hiv och ett som inte har det. Är det någon skillnad? Nej, det är ingen skillnad ,förutom att hon slipper gå på kvartalskontroller till sjukvården.

Alla våra barn har god hälsa,tycker om att idrotta och är till viss del framgångsrika inom sina sporter.De är glada,klarar av skolan bra och har vänner. De har normala utvecklingsfaser och verkar trivas med livet.Vi reser och gör roliga saker tillsammans. De som skiljt oss en aning är väl att vi varit till viss del "lite" ofrivilligt aktiva i de olika idrottsföreningarna. Vi har ställt upp och skjutsat,varit med på läger och andra aktiviteter, ifall olyckan skulle vara framme, skulle vi kunna lägga om barnens sår.

Om någon har kontakt med barnens blod måste vi ju uppplysa om att barnen har hiv, eller barn och barn de är ju numera ungdomar. Kanske borde jag skriva ungdomarna numera:-) Det har vi försökt undvika och lyckats med genom vårt engagemang. I och för sig har det aldrig hänt någon sådan olycka, men man kan ju aldrig veta. Vi har också sett det som en förmån att få vara med och deltaga aktivt i våra barns liv. Vi skulle ändå ha velat gjort det och jag vill inte ha det ogjort. Vi fick ju vänta så länge på våra älskade barn och de är värda varje timme av längtan.De är livets största glädjeämne och vad spelar då ett + för roll? I vardagen inte mer än att vi har kontakt med sjukvården, med jämna mellanrum. Med dem vet vi att de har en utmärkt hälsa:-)

Numera får vi inte vara så engagerade i deras sociala liv utan får vara med på deras villkor och det är också skönt. De visar vägen och drar sina gränser och vi accpeterar det och är glada för det.

Kommentarer
Postat av: Elli

Hejsan, har läst hela er blogg men det var ganska länge sedan nu.. Hur gamla är barnen? Tycker bara det hade vart intressant att veta då du numera vill skriva ungdomarna istället.. =)

2009-10-22 @ 15:28:23
URL: http://godisen.blogg.se/
Postat av: Mia And

Tyvärr vill jag inte dela med mig av barnens korrekta åldrar eftersom det då kan bli lätt att kolla upp vilka vi är.Det får kvarstå som fundering för läsaren.

2009-10-23 @ 00:19:28
Postat av: En annan mamma

Jag har en liten undran med anledning av att du skriver att "ifall olyckan skulle vara framme, skulle vi kunna lägga om barnens sår"... Är detta något ni blivit ombedda att göra?

Vi är nämligen inte alls ombedda att vara närvarande. Vi har inte informerat förskola/skola och inte heller barnets fritidsaktiviteter. Och vi är inte alltid närvarande. Och blodvite har uppstått då och då... Vår behandlande läkare säger att det inte är något vi behöver vara med på, eftersom hiv inte är smittsamt i sådana "vardagliga situationer". Är vi felinformerade?

2009-11-02 @ 19:13:59
Postat av: Mia And

Jag vet inte hur ni har blivit informerade, men vi har skyldighet, enligt vår behandlande läkare, att informera människor som varit i kontakt med blodet om blodsmittan, dvs hiv.



Vi har därför valt att dels lära barnen hur man lägger om sår, skapat en plåsterpåse där allt för sårbehandling funnits som de alltid haft med sig.



I påsen har det då funnits handskar som skydd för den som lägger om såret.Vi har också lärt barnen att aldrig acceptera att någon lägger om såret utan handskar. Jag har förklarat att de ska ange medicinska hygienskäl som orsak till att människor ska använda handskar.Vid varje såromläggning har ju den som lägger om såret massor av bakterier på händer därför ska man ju alltid vid god medicinsk hygien ha skyddshandskar, för att minska risken för bakteriella infektioner i såret.Jag har påpekat att de kan säja uttrycksfullt för det har mamma sagt:-))



Vi har ju valt att inte informera på fritidsaktiviteter eftersom de inte har tystnadsplikt och då har vi valt att engagera oss, för att undvika att behöva berätta om hiv, om blodvite skulle uppstå.



Det är kanske annorlunda nu, men vi har följt de rekommendationer vi fick då för många år sedan:-) De vet ju mer numera, om smittvägar och risker!

2009-11-05 @ 19:27:11
Postat av: sigrid flensburg

Hej!

Har läst dina bloggar och vet att du är duktig på att informera och lära ut. Har du lust att berätta för fler? Kan du berätta -anonymt om du vill men med din egen röst - hur det är att vara flerbarnsmamma med speciella kunskaper om hiv?

Jag jobbar med radio och gör program för Samtalet i Tendens i P1.

Om ett par veckor är temat Familjehemligheter. Om du vill får du ta plats där.

Min mailadress är [email protected]



hälsningar

Sigrid

2010-01-12 @ 11:56:53

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0