HIV och adoption

Det är tur att vi har en sådan fin kontakt och att ha en möjlighet att prata med henne.Mest har hon ögonen på Rebecka för hon är lite mullig.Vi vill inte att hon utvecklar fetma,utan skolsköterskan mäter längd och kollar vikt en gång i kvartalet.Nu börjar kurvan släta ut sej och vi kan ta det lugnt,men att ha haft henne är en tillgång.

I alla fall berättade hon om att hon brukar ha ett extra öga på Sara och Marcus och hur roligt det är att se att de mår så bra.Det är svårt för henne att förstå att de har en blodsmitta och att Sara är obehandlad fortfarande.Vi pratade om svårigheterna att förstå att HIV, inte betyder död snabbt längre, utan att planera för ett långt liv med smittan.

Jag frågade henne om hur de informerat om blodsmitta på skolan och då berättade hon att de inte informerat om blodsmitta, utan om Socialstyrelsens rekommendationer för hantering av blod.Jag skulle vilja ge henne dagens ros för deras genomtänkta sätt att ge information till berörd personal.Numera har hon dessutom hygienlektioner för personal på skolan samt för barnen där hon även informerar om hur man skall ta hand om blod.