Att leva med barn
är att leva i ett kaos ibland. Idag är en sådan dag när jag fnissar för mig själv, för jag inser att mina barn håller på att bli stora.
I morse tog jag fram bröd ur frysen, samt köttfärs som vi skulle ha till kvällsmat. Mina barn skulle iväg på träning och har fikat mellanmål när de var ensamma hemma.De är kvicka i tanken och har gjort hamburgare av köttfärsen och ätit upp allt.:-))Kvar fanns bara byttor,smulor och en ketchupflaska samt en odiskad stekpanna och inte en enda unge.
Nu funderar jag på hur jag skall göra, uppmuntra eller muttra, det är frågan.Jag är glad över att de kan fixa mat, men de skall städa efter sig och samtidigt är jag förbaskad över att de ätit upp köttfärsen som vi skulle ha till kvällsmat, men ändå, jag skrattar gott när jag sitter här.Det är svårt att veta vilket ben man skall stå på när man är förälder.
Kanske jag bara dukar kvällsmat till mig och maken vid matsalsbordet? Det går inte att sitta vid köksbordet,eller skall man bara vara schysst mamma och duka bort,diska och fixa smulorna? Vad är det bästa i det långa loppet? Eller ska jag göra en kvällsmat som jag vet är långt ifrån favoritmaten och som de kan få knorra lite över?
Mina älskade ungar de ger en bryderi ibland:-)
I morse tog jag fram bröd ur frysen, samt köttfärs som vi skulle ha till kvällsmat. Mina barn skulle iväg på träning och har fikat mellanmål när de var ensamma hemma.De är kvicka i tanken och har gjort hamburgare av köttfärsen och ätit upp allt.:-))Kvar fanns bara byttor,smulor och en ketchupflaska samt en odiskad stekpanna och inte en enda unge.
Nu funderar jag på hur jag skall göra, uppmuntra eller muttra, det är frågan.Jag är glad över att de kan fixa mat, men de skall städa efter sig och samtidigt är jag förbaskad över att de ätit upp köttfärsen som vi skulle ha till kvällsmat, men ändå, jag skrattar gott när jag sitter här.Det är svårt att veta vilket ben man skall stå på när man är förälder.
Kanske jag bara dukar kvällsmat till mig och maken vid matsalsbordet? Det går inte att sitta vid köksbordet,eller skall man bara vara schysst mamma och duka bort,diska och fixa smulorna? Vad är det bästa i det långa loppet? Eller ska jag göra en kvällsmat som jag vet är långt ifrån favoritmaten och som de kan få knorra lite över?
Mina älskade ungar de ger en bryderi ibland:-)
Kommentarer
Trackback
