12 november Bokstaven B som i barnbesked
Jag var hemma och höll på att återhämta mej från en rejäl förkylning med hög feber.Telefonen ringde och det var Kalle från Storstad som ringde för att höra hur det var med oss och hur långt vi kommit i processen med Vietnam.Jag svarade sanningsenligt att det hade blivit fel på någon handling hela tiden,allt från översättning till olika intyg, så den låg här hemma.Försiktigt berättade han lite om barnen och frågade sedan försynt om vi fortfarande var intresserade?Jag hade satt mej ner när han började att berätta om barnen och nu fick jag frossa,
skakade och försökte samla ihop mej och forma ordet JA.Det blev mest ett litet pip till ja och sedan skrek jag rakt ut av lycka i telefonen(stackars Kalle han borde ha blivit tämligen lomhörd i flera veckor framåt).
Jag bad att få återkomma till honom och skyndade mej att ringa till Per för att berätta den goda nyheten.Han blev verkligen orolig för att något hade hänt Rebecka för jag grät och snyftade i telefonen och försökte att förklara att vi skulle bli föräldrar igen.Han bad att få återkomma till mej om några minuter för han satt i ett sammanträde och skulle förflytta sej till mer ostört läge.
Han ringde upp och stammade fram gick det så fort i Vietnam? Vi har ju inte ens fått iväg handlingarna ännu (det var möjligt för vi kände två olika familjer som blivit förälder på det sättet till barn i Vietnam).När ska vi resa? Jag skrattade och berättade att Sara och Marcus valt oss och att de fått stöd från sin goda man i att beslutet borde ändras.Per gick tillbaks till sammanträdet och berättade att han hade blivit pappa och tänkte åka hem och fira.Han fick massor av gratulationer och for förbi dagis och hämtade Rebecka.
Vi berättade för Rebecka att nu var det bestämt att hon skulle bli både storasyster och lillasyster samtidigt och hon skriade runt i huset av lycka när vi berättade att Sara och Marcus skulle flytta hem till oss.Vi ringde runt och berättade för släkt och vänner att vi skulle bli 3-barnsföräldrar snart och att det inte blev längre resa än till Storstad.Gratulationer strömmade in och vi glömde i all villervalla att ringa Kalle och han försökte att nå oss men det tutade bara upptaget hemma hos oss.
Klockan 21.30 på kvällen fick Kalle tag i oss och frågade hur fort barnen kunde flytta till oss.
skakade och försökte samla ihop mej och forma ordet JA.Det blev mest ett litet pip till ja och sedan skrek jag rakt ut av lycka i telefonen(stackars Kalle han borde ha blivit tämligen lomhörd i flera veckor framåt).
Jag bad att få återkomma till honom och skyndade mej att ringa till Per för att berätta den goda nyheten.Han blev verkligen orolig för att något hade hänt Rebecka för jag grät och snyftade i telefonen och försökte att förklara att vi skulle bli föräldrar igen.Han bad att få återkomma till mej om några minuter för han satt i ett sammanträde och skulle förflytta sej till mer ostört läge.
Han ringde upp och stammade fram gick det så fort i Vietnam? Vi har ju inte ens fått iväg handlingarna ännu (det var möjligt för vi kände två olika familjer som blivit förälder på det sättet till barn i Vietnam).När ska vi resa? Jag skrattade och berättade att Sara och Marcus valt oss och att de fått stöd från sin goda man i att beslutet borde ändras.Per gick tillbaks till sammanträdet och berättade att han hade blivit pappa och tänkte åka hem och fira.Han fick massor av gratulationer och for förbi dagis och hämtade Rebecka.
Vi berättade för Rebecka att nu var det bestämt att hon skulle bli både storasyster och lillasyster samtidigt och hon skriade runt i huset av lycka när vi berättade att Sara och Marcus skulle flytta hem till oss.Vi ringde runt och berättade för släkt och vänner att vi skulle bli 3-barnsföräldrar snart och att det inte blev längre resa än till Storstad.Gratulationer strömmade in och vi glömde i all villervalla att ringa Kalle och han försökte att nå oss men det tutade bara upptaget hemma hos oss.
Klockan 21.30 på kvällen fick Kalle tag i oss och frågade hur fort barnen kunde flytta till oss.
Kommentarer
Trackback
