Medicinering

Ända fram till julen 2005 var allting bra med barnen.De växte,lekte,idrottade och tog massor av utvecklingssteg.De hade blivit som vilka svenska barn som helst, och framförallt hade de blivit våra barn.Men då,julen 2005 fastnade Marcus i en kontroll och man började konstatera att han läckte äggvita i urinen.Vi fick gå oftare och lämna urinprov samt att de tog blodprover på honom fram till de tyckte att nu var det dags att inleda medicinering.Allt detta gjorde vi på vårt hemmasjukhus.

Läkaren förundrades över att vi inte märkt något på Marcus, men eftersom vi bodde grannar hade hon också kikat på honom och konstaterat att han var mycket aktiv och pigg även om proverna visade något annat.I februari var det dags för Marcus att åka till Huddinge sjukhus med pappa,där han skulle läggas in och övervakas, medan de ställde in medicineringen.De blev isolerade i ett rum till följd av vinterkräksjuka som fanns där,men Marcus fröjdade sej.Tv,video och TV-spel; vilken fest dagarna i ända.Han spelade Tv-spel och tittade på film och TV, tills ögonen var fyrkantiga.Han upplevde det som något väldigt positivt, att få vara där, eftersom det är ett ytterst begränsat utbud av TV,video och TV-spel hemma, men där fördrev han och pappa tiden med det.

Medicinen gjorde honom dåsig,illamående och han fick nedsatt aptit, samt ont i magen, men efter tre dagar fick de åka hem och då var de värsta biverkningarna över.Dock blev Marcus aldrig sej lik igen vad gäller aptiten, utan han petade i maten och det var sällan som han åt något med god aptit.Vi tvingade honom att äta en normalportion med mat genom att servera honom det på tallriken.

I skolan hoppade han gärna över maten om han kunde,eller åt som en sparv, när fröken observerade honom.Han växte på längden men blev tunn som en fjäder.Det var ganska många tabletter och det tog tid för honom att ta dem,men han tog dem morgon och kväll i pillerform.

Han slutade att vara idrottsligt aktiv och hans kondition blev mycket sämre.Han orkade inte, men gick med i schack-klubben och utvecklade sitt tecknande.För oss som vara vana att se Marcus fara runt som en skottspole på skateboard eller
med fotbollen var det svårt att uppleva denna tid.Biverkningarna gjorde honom annorlunda, mer som en gammal gubbe,dock fick tänkandet och det abstrakta tänkandet en skjuts framåt.Likaså blev han en passionerad fiskare och drog upp ett antal fiskar när vi var i sommarstugan.Saker som han nog aldrig hade upptäckt annars.


När det hade gått ett år, med värsta medicinen,som är något som vår läkare skämtsamt betecknade som en avlusningsmedicin, eftersom den tar ner virushalten i blodet till 0 och behövdes som inledning i behandlingen.

Det blev det dags för byte och simsalabim hade vi tillbaks vår pojke; ett matvrak som ville spela fotboll igen och som gärna var med och sprang i elljusspåret.Det var sådan skillnad att vi inte fattade vad som hade hänt förrän efteråt.NU åt han tre protioner mat igen på skolan och minst lika mycket hemma.Nu var intresset litet för stillasittande aktiviteter och vi njöt av vår son.Dock var det fortfarande medicin morgon och kväll och vi fick gå och ta prover och mäta koncentrationshalterna av medicinen i blodet.Vi försökte att överlämna ansvaret till Marcus, att själv komma ihåg medicinen på morgonen, men han började att fuska.Vi hade då ett allvarligt samtal med vår älskade unge tillsammans med läkaren och kuratorn och det hade effekt.

I somras kom nästa överraskning,ytterligare ett byte av medicin och nu behöver Marcus bara ta medicin en gång om dagen, två tabletter på kvällen innan läggdags.Det har blivit ett helt annat liv för honom och nu kan han sova över hos sin bästa kompis.Vi har en dosett och har pratat med Marcus om vikten av att ta medicinen,samt informerat hans bästa väns familj att Marcus måste ta medicin varje kväll.De tror att det beror på hans njurar och vi har inte tagit dem ur den villfarelsen.

Saras värden är fortfarande bra och hon behöver fortfarande inte medicin,trots att hon närmar sej tonåren med fart nu.

Kommentarer
Postat av: Therese

Du skriver jättebra! Väldigt intressant, tycker jag.
Hoppas det går bra för er!
Mvh, Therese

2007-11-28 @ 10:40:38
URL: http://kamtroll.blogg.se
Postat av: Mia

Tack för den vänliga hälsningen!

2007-11-28 @ 16:49:27

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0