HIV och adoption

sedan barnen kom till oss.Min son funderade över löpsedeln på Aftonbladet, om Andreas Lundstedt som hade HIV, och det kom till ett samtal om det när vi satt vid middagsbordet.Det var skönt att vi satt där allihop.Alla kunde få samma information samtidigt.Vi pratade och berättade, om lagar och regler, om hur smittan spreds och jag berättade om vad en del människor tror.Jag berättade också om mitt och makens ställningstagande och vad vi gör för att försöka få människor att förstå att det inte är farligt.

Nu är det gjort, tack vare Andreas Lundstedt!!Det känns lite ironiskt med tanke på vad jag skrev igår:-).Vi berättade noga vilka som vet, av de som barnen känner och i deras värld var det många.Min dotter sa :- det är ju typ alla vi känner:-))men det är ju långt ifrån sant,men alla som är viktiga för henne vet.Vi har pratat om vad en hemlighet är och vad som kan hända om fel människor får veta den här hemligheten.

Tvärtemot vad vi försökt att lära barnen vad gäller hemligheter.Vi har sagt att vi har inga hemligheter i vår familj,mer än pakethemligheter.Vi har försökt att lära barnen det, att till oss vuxna kan man berätta allt,utom pakethemligheter.

Nu är det gjort och det känns skönt, vi samtalade om detta i två timmar och det kändes fint att även Rebecka vet, att Sara och Marcus testar + och varför vi gör vår årliga sommarutflykt.Vi lär ju återkomma till detta ämne fler gånger under jullovet.